Mitt försök att älska

Jag försöker att älska min "kvinnliga" kropp, uppskatta vad den gjort för mig och allt slit jag har gjort för den, hur långt vi har nått tillsammans. Under min resas gång, under min resa från 20 kilos övervikt har jag under varje dag som gått lärt mig att älska mig själv mer och mer för varje dag. Istället för att stå och gråta framför spegeln över att se min egna spegelbild kan jag idag glädjas åt den.

Jag har inte den typiska kurviga kvinnliga kroppen, även fast jag själv gärna trott det men så är det inte riktigt, den är kvinnlig på sitt sätt. Jag har ingen smal midja, jag har en ganska rak kropp istället. Jag har relativt breda höfter dock, inte jätte breda men tillräckligt och en rumpa som känns riktigt kvinnlig. Den är rund och go och fast! ingen sladderrumpa här inte, en sexig rumpa enligt mig ska vara rund, putig och fast!

Något jag inte har, något som jag tidigare haft men som med min omformning av kroppen blivit av med så är det mina bröst. Med viktnedgången så har även brösten som består av fett försvunnit. Allt på kroppen (relativt iaf) kan man forma om på egen hand men inte brösten. Även min minsta Bh har blivit för stor och ingen passar bra längre. De är den kroppsdel som får mig att känna mig allt annat än kvinnlig och sexig. Förut var det min övervikt som fick mig att må dåligt, idag är det brösten.

Framtiden får säga hur jag kommer att göra då. De lär ju inte växa tillbaka utan att jag går upp i vikt igen. Framtiden får säga huruvida jag kommer att lära mig acceptera dem eller om jag kommer vilja göra något åt dem (mer än vad jag vill idag).