lördag 28 maj 2011

Målkonflikt

Har suttit och kollat resultaten (och del-resultaten) från Stockholm marathon samtidigt som jag läst tidningen Body för mer inspiration och jag känner mig så kluven. Redan i veckan efter att jag och Tim tillsammans sprang backpass har jag vart kluven, vad vill jag egentligen? Vad vill jag, inte vad andra tycker att jag skulle vara bra på eller vad som skulle vara kul eller coolt, vad vill jag.

Siktet har ganska länge vart inställt på att när dieten är över så ska det byggas lite muskler, inte massor för er som inte förstår, men jag skulle vilja bli stark, nu på diet är man ganska svag och blir nästan bara svagare och svagare för varje vecka. Jag skulle vilja klara av att göra chins, ordentliga dips, träna upp mina skadedrabbade ben och så vidare. Jag har så länge haft siktet inställt på en muskulös och slimmad kropp, fram tills nu när det inte känns lika självklart.

Det passet, när jag och Tim sprang intervaller i den vad jag kände, evighetslånga backen, kom suget av att kanske satsa på att börja springa snabbare och längre istället när dieten är över. Kanske är de det jag vill ge min kropp energi till att göra istället för att bygga muskler? Det vore otroligt härligt att kunna spräcka sina gränser i hastighet och längd och det känns samtidigt som att det är mindre skadedrabbat än vad styrketräningen är, fast det finns självklart mycket skador inom löpning.

Tyvärr så går inte löpning och muskelbyggning hand i hand för det hade vart den gyllene medelvägen. Underhållsträning för musklerna tillsammans med löpning går och behövs men inte muskelbyggningen som jag också är sugen på. Tyvärr har löpning en negativ inverkan på muskelbyggnad så det kommer att få bli ett val.

Ska jag satsa på att bygga upp kroppen muskelmässigt kommer löparskorna få användas till löpning någon gång i veckan för att det ska fungera och några uppfriskade promenader. Och sedan när det är dags att deffa ner sig lite igen efter att ha byggt på sig ett tag kommer det få bli att damma av skorna ordentligt igen. Men väljer jag löpningen kommer det springas som aldrig förr och pressas tider för jämnan (hoppas jag iaf). Fördelen med gymmet är att det är inomhus i värmen även de kalla vintermånaderna. Löpning på löparband är inget jag älskar och som jag då kommer få vända mig till när det är som kallast ute. Det vore en otrolig frihetskänsla och en känsla av att vara oövervinnerlig om jag skulle springa ett halvt och till slut ett helt marathon men jag måste välja. Lyfta skrot på gymmet eller springa med lätta ben ute längst vägarna?

VS


Inga kommentarer: