Vad är jag så rädd för?

Den ångest jag lätt bygger upp inom mig när jag inte agerar enligt plan men träning eller kost handlar i grund och botten om rädsla. Jag har ett stort fokus på min vikt och min viktnedgång och det finns för mig självklara anledningar till det. Jag har hela mitt liv, enda sedan barnsben vart överviktig, alltid vart "större" än alla andra i min ålder. Jag har alltid blivit retad för min vikt och har alltid vart medveten om att jag "inte passat in" pga min vikt. Jag minns hur mycket jag någon gång när jag var mellan 10-13 år bara längtade tills jag skulle få fylla 15 för då "fick man banta, det var okej då".

Jag har många många gånger försökt att gå ner i vikt, på bra accepterade vis och på mindre bra sätt som innebar självsvält blandat med hetsätande. Gemensamt för alla försök är att jag aldrig "lyckats", jag har varje gång fallit tillbaka till mina gamla mönster eller så har jag gett upp, inte klarat av att ta mig till mitt mål. Jag har försökt att med "straff" till mig själv försökt att hålla någon slags motivation uppe och försökt att inte falla tillbaka denna gång och att faktiskt lyckas. Det enda som hände var att jag straffade mig själv både psykiskt och fysiskt och det ledde aldrig till någonting bra.

Jag är nu så otroligt trött på alla ursäkter kring min kropp och min vikt. Ursäkter som kommer från mig själv och även från andra som vill att det ska vara okej. Jag vill inte höra ursäkter som "en grov benstomme" för så är det inte, det är bull shit! mitt skelett väger 13,6 kg och det är inte "något grovt". Jag vill inte höra att muskler väger mer än fett för så pass mycket muskler har jag inte bara för att jag styrketränar 3 gånger i veckan. Jag vill aldrig heller höra att jag är grovt byggd och att jag aldrig kommer att kunna bli lika liten som den ena eller den andra för det kan jag visst, med mycket vilja! Jag vill aldrig mer gå till en läkare som säger " ja, du är lite överviktig", som att jag då inte visste det!?

Min största rädsla är att inte klara av det den här gången heller, att jag som kommit så långt ytterligare en gång ska falla tillbaka och gå upp i vikt igen. Jag är rädd att jag ska falla tillbaka till alla gamla ursäkter om mig själv, jag är rädd att jag inte ska lyckas precis som jag fått höra, att jag inte kan bli lika smal som den ena eller den andra. Jag har aldrig vägt så här lite, senast var när jag säkert gick i 5an eller 6an men gick snabbt upp i vikt. Nu har jag lyckats bättre än någon annan gång förut och mitt driv och min motivation har aldrig vart bättre, även om den dalar till och från.

Jag är nu stolt över att väga (för tillfället) över 65 kg men under 70 kg och att jag snart kan säga under 65 kg =)