Jobbigt läge...

Bland det jobbigaste för mig med att gå ned i vikt är den enorma rädslan att gå upp igen. Imorgon ska jag hem till Tims farföräldrar och där väntar mycket mat samt efterrätt, de är jätte gulliga och vill att man ska uppskatta det de bjuder på.

Det jobbiga ligger i att; Idag har jag belastat kalorikontot något (ganska mycket) med att äta Marabou choklad (som var sjukt gott!) vilket egentligen inte gör mig något. Imorgon ska jag och Tim fira semestern med American Pancakes med grädde och sylt till frukost vilket inte heller gör mig något MEN sen vill jag att det stannar där, jag vill inte belasta kalorikontot något mer, men jag vill inte strunta i det vi planerat (kvalitets tid).

Eftersom jag aldrig äter kolhydrater till middag och över lag har blivit väldigt liten i maten (äter inte alls lika mycket längre som förr, men tillräckligt för mig!) så känns det väldigt dumt att t.ex. plocka bort delar från det de bjuder på och att tacka nej..... Jag tycker det känns ganska ohövligt att säga nej när jag vet att de kommer att ha stått hela dagen och förberett.

Jag får se hur det går, antingen får jag tampas med att faktiskt säga nej eller så får jag bråka med mitt huvud och mina tankar sen.