Att kämpa för att gå ner i vikt är en extremt jobbig resa, det är mycket känslor och det tar mycket på psyket. Man måste jobba med sig själv för att kunna nå sina mål och för att kunna hålla sig kvar vid dem. Att komma på varför man gjort fel tidigare, varför man ätit fel, godis och onyttigheter, är ganska känslosamt. Ju djupare man kommer problemet desto mer känslor involveras, aldrig tidigare har jag tänkt över tröstätande, men det kan mycket väl vara en del av mina problem.
Något jag har problem med är att jag jämför mig med andra hela tiden och det gör mig så ledsen, jag har svårt att acceptera att vi alla är olika. Idag har tårar fallit pga jag behövt jobba med att acceptera mig själv, jag var arg och ledsen över att en person som är 20kg tyngre än mig ändå kan vara nästan i samma storlek som mig. Tack och lov att jag har Tim som stöttar mig, han hjälper mig att fokusera mindre på vikten och mer på hur jag utvecklas.
Jag tog en 90 minuters promenad och gjorde "V" tecknet mot Tim som inte ville följa med (ursäkta fejk smilet). Hade fina vyer och sol med mig hela promenaden, gick och vände i Knivsta kommun. På hemvägen blev jag följd av 2 hästar en bit och jag njöt av att kunna andas in häst lukt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar