Idag kändes det som om allt hade släppt och att löpningen nu går bra igen. Passet under morgonen kändes efter omständigheterna riktigt bra. Det var kallt att bara springa i tights men det kändes ändå OK. Vaderna kändes ganska bra, var mest tunga och det var mer en känsla av mjölksyra och utmattning som kändes, jag tror jag känner efter för mycket bara för att de har krånglat. Solen sken och mitt sinne var tillfreds. Känslan av att jag bara behöver satsa och ge allt verkligen 100% riktiga 100% så kommer jag nå så långt jag vill fanns med mig under vägen. Klockan stannade på 1 min och 50 sec snabbare än vad jag sprungit den rundan tidigare och faktiskt satsat på en bra tid. Pers kändes som ett bra kvitto på ett bra pass, man kan, bara man vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar