Varför träning?

Det finns mer än bara en anledning till att jag uppskattar, gillar och älskar att träna. Inte bara det att det är bra för kroppen och skönt att hålla/komma i form och att det är snyggt med en minst lite lätt tränad kropp. Gymet och träningspassen blir lite som att umgås med vänner. Speciellt på passen där det alltid finns några man hejar på och pratar med, det är som ens vänner men ändå inte, man vet inte så mycket om varandra men man pratar och är trevliga ändå.

I det vardagliga livet finns det vänner som kommer och går. Ständigt blir man sviken och känner sig bortglömd av vänner även fast det många gånger inte är meningen att bli så. Bland vänner uppkommer det alltid någon slags avundsjuka och man uppskattas och accepteras inte alltid för den hobby man har och det livet man valt att leva. På gymet och de klasser jag går på där slipper man det och jag uppskattas och accepteras för min hobby och det liv med träning jag valt att leva, för jag tycker det är så himla kul.

Jag vet inte varför det är så svårt för vissa människor att acceptera en hobby istället för att placera en i ett fack. Till stor del beror nog de pikande komentarerna på osäkerhet, avundsjuka eller att de själva inte har så mycket till hobby eller liknande. Jag har som sagt i tidigare inlägg bestämt mig för att skaka av mig pikande komentarer och likande och bara lyssna på dem som vill mig väl. Jag ska verkligen försöka själv agera på ett sådant sätt, alla är vi inte änglar och inte jag heller, avundsjuka har länge vart mitt största problem. Men eftersom jag själv identifierat mitt problem så kan ag även jobba med att göra det bättre.