Det är OK men jag vill mer

Hela mitt liv har jag konstant kämpat mot vikten, ibland mer, ibland mindre. Jag gick sista terminen i 3an på gymnasiet ner hela 10 kg genom att träna lätt styrka 3 dagar i veckan, något spinningpass ibland, 20 minuter promenad till och från bussen och tog promenader då och då efter skolan. Kosten jag höll mig till då var "GI-metoden" fullkorn och quinoa levde jag på och dessutom åt jag inte godis och drack inte läsk. Jag gick upp 5 av de förlorade 10 kg höstterminen igen och gick ner de vårterminen 1a året på universitetet. Idag dricker jag inte heller läsk men äter godis då och då (bara på helgen). Att äta godis i snitt 1 dag i veckan bör inte krascha hela min väg mot mina mål.

Jag kämpar nu för att komma ännu längre. Min kropp är helt klart OK. Kläder är inte längre ett problem som de ett tag kändes som med 5-10 kg mer på kroppen och jag orkar mer än många andra. Jag springer 4 dagar i veckan och utvecklas på den fronten kontinuerligt, jag blir snabbare och jag orkar längre. Jag utvecklas även på styrketräningen som jag kämpar med 3-4 dagar i veckan, men kroppsformen, utvecklas den? Kanske ställer jag för höga krav på den? det kanske är svårt att förändra en form som jag släpat på i nästan 20 år.

Egentligen skulle jag kunna vara nöjd, bara fortsätta springa och träna på gymet och bara tänka på de resultaten. Men det skulle kännas lite som att ge upp, som att ta bort ett mål jag haft sen säkert 7e eller 8onde klass.
Kanske är det bara mitt fokus som måste ändras men att målet finns kvar.