Hur fan orkade jag gå upp tidigt varje morgon förut för att ta mig ut och springa eller gå? undrade jag när jag klev upp imorse för en joggingpass tur i mörkret.
Jag ville ligga kvar i sängen och tänkte skylla på att jag hade ont någonstans. Kände mig i samma veva patetisk och valde istället att gå upp, om det nu var så att jag skulle få ont någonstans då kunde jag ju faktiskt gå istället, så skadad är jag ju inte.
Trött som ett djur i ide var jag men på åkte kläderna iaf.
Tur var det faktiskt att jag tog mig upp för väl ute så blev jag pigg och inte en enda gång under passet fick jag ont någonstans. Jobbigt som tusan var det däremot, kroppen ville inte ta i eller öka någonstans och jag ville titt som tätt ge upp.
Det var mycket vilja som sprang hela min planerade runda. As trött var jag när jag väl hemma fick pusta ut.
Som så många andra gånger under passet tänkte jag att detta ska jag inte göra igen, löpningen kan vänta tills i vår. Men som alla dessa gånger så ville jag ge mig på det igen efter att jag pustat ut och nu känner jag mig laddad för att springa på torsdag igen :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar